Iskariot

Recension: musik
Genre: Hardcore, kängpunk
Utgivningsår: 2002
Betyg: 8/10

Låtlista:
1. Nej Till Livet
2. Ursäkta Min Uppriktighet
3. Fildelningsprocessen
4. Fremskrittspartiet
5. Kapitalet Knullar Oss
6. Städa Efter Din Egen Skit
7. Möjligheternas Stad
8. Ordets Makt
9. Om Mao Var Här
10. Eko
11. Krossa Flaskan i Mitt Ansikte
12. PK - Poliskonstapel
13. Brev Från TJM #1
14. JA!
15. Brev Från TJM #2
15. Shocking Nymoralism
16. Sista Utposten  



Kapitalisterna och deras anhängare får sätta sig i skamvrån, för här kommer en knytnäve iklädd ett av den extrema vänsterns mest slipade knogjärn. TOTALT JÄVLA MÖRKERs vax från 2002 är ett blodrött dokument nedklottrat med alla möjliga och omöjliga anklagelser mot den mest konservativa och kapitalistiska sektorn av samhället. Ja, och så är det ett jävligt bra album också.

Punk ska låta som punk ska låta - som punk det vill säga. Detta har TOTALT JÄVLA MÖRKER förstått till fullo och därför är musiken inte mycket mer avancerad än den sorts old-school-punk som var vanlig på 80-talet - bortsett från att den här är stöpt i den mest hatiska och bittraste sinnesstämmningen du kan tänka dig. Här finns inga pauser, inga lugna intervaller, inga chanser till att hämta andan. Det är stenhårt, kompromisslöst och in your face från början till slut. Det är bara att välja - antingen hatar du det eller så älskar du det.

Bandets starkaste sida har alltid varit dess lyrik, och på "Det Ofrivilliga Lidandets Maskineri" finns det gott om bitska texter att frossa i. Självklart är den extremt vänstervriden, vilket låttitlar såsom "Kapitalet Knullar Oss" och "Om Mao Var Här" skvallrar högljutt om, och skulle säkerligen få Fredrik Reinfeldt att bli högröd i ansiktet. Personligen tycker jag att många av texterna är både insiktsfulla och på ett eller annat sätt intelligenta trots att de ibland kan luta åt det lite väl extrema hållet. Favoriten är dock refrängen i våldsamma "JA!":

Tredje Riket - nu är det här
Kapitalismen - är totalitär

En klockren skildring av Sveriges del i EU där landets resurser utnyttjas å det grövsta till fördel för den europeiska unionen. Vidare är "PK - Poliskonstapel" (ett retsamt långfinger mot allsköns individer som tror sig veta bättre än alla andra), "Städa Efter Din Egen Skit", "Ordets Makt" och "Ursäkta Min Uppriktighet" självklara favoriter; alla med sina egna budskap och sprängfyllda med adrenalin och jävlar anamma som kan få de flesta rutinerade band att storkna.

Gör dig sjäv en tjänst och inhandla "Det Ofrivilliga Lidandets Maskineri." Eller ännu bättre - ladda ned den; så länge du inte gynnar den kapitalistiska utsugningen inom musikindustrin skiter jag fullständigt i vad eller hur du gör!  


Låttips: "JA!", "PK - Poliskonstapel", "Kapitalet Knullar Oss", "Sista Utposten" och "Städa Efter Din Egen Skit"
Bandtips: SKITSYSTEM, SLAYER och SYSTEM OF A DOWN

Recension: musik
Genre: Depressive Rock
Utgivningsår: 2010
Betyg: 7/10

Låtlista:
1. Army of One
2. From the Hands of Sinners
3. Harvest
4. Osiris
5. A Final Storm
6. Inqusition
7. The Tide
8. All like Serpents
9. In it for Fighting
10. By the Gallows
11. Mist



Stockholmarna i KATATONIA får nog se upp i framtiden, för med sitt tredje album etablerar sig norrländska KHOMA som en kraft att räkna med på den svenska depp-rock-scenen. Det här är ett band på uppgång.

KHOMA (tidigare känt som enbart "KOMA") är knappast några nykläckta fågelungar i sammanhanget; samtliga inblandade i bandet är eller har varit medlemmar av hyffsat framgångsrika band såsom THE PERISHERS och DEPORTEES och, att inte förglömma, melankolins fanbärare CULT OF LUNA. Den sistnämnda meriten bör tveklöst ha mest slagkraft då bandet är ett välkänt, för att inte säga dyrkat, fenomen bland de flesta hårdrockare (mig själv inräknad).   

Beskrivningen kan till en början ha en tveksam klang; KHOMA lirar hyffsat tung depp-rock och kan ses som ett "lättsammare" alternativ till ISIS och nämnda CULT OF LUNA. Medan sistnämnda band tenderar till att dra ut sina låtar till tio-minuters-epos håller KHOMA hårt på den traditionella låtlängstandarden och kryper sällan över fyraminutersstrecket. Detta har dock övervägande positiv inverkan då många låtar får mer slagkraft då man släpper på pretentionerna och hellre slänger känslorna direkt i ansiktet på lyssnaren. Vid ett fåtal tillfällen känns låtarna lite väl korta och man känner ofta att man vill ha mer, men det är ju därför människan uppfann repeat-knappen antar jag.

Samtliga låtar på "A Final Storm" är produktionsmässigt av högsta klass och alla instrument - inklusive basen som ofta kommer bort i dånet i den här sortens musik - ges tillräckligt med andningsrum.

Låtmässigt kan man ibland känna att frånvaron av riktigt minnesvärda dängor är lite frustrerande och låtarna tenderar att flyta ihop med varandra till en början, men tar man sig bara tid och låter skivan snurra ett par varv i skivspelaren hittar man så småningom sina favoriter. Undertecknad finner förvånande nog balladerna som de bästa låtarna där "The Tide", "Harvest" och avslutande "Mist" glänser med sina djupt melankoliska tongångar och dynamiska lyten. Andra låtar värda att nämna är det mullrande titelspåret, klagande "In it for Fighting" och den finfina "Inqusition."

I striden om depparjepparnas gunst är KHOMA en bataljon som man varken kan eller ska fnysa åt - med sin blandning av CULT OF LUNA-förtvivlan och KATATONIA-melankoli lär bandet hitta hem till många hårdrockares hjärtan och jag ser inget konstigt i att utnämna bandet till en av de bättre konstellationerna som vuxit fram under det senaste decenniet. Det är melankoliskt och smäcktande utan att för den delen bli alltför pretentiöst eller fånigt och med en så karasmatisk sångare som Jan Jämte kan bandet komma långt. Mycket långt.

Låttips: "The Tide", "Mist" och "In it for Fighting"
Bandtips: KATATONIA och CULT OF LUNA