Leverage - Blind Fire
Recension: musik
Jag måste säga att jag förväntade mig mer; mycket mer. Med ett skivomslag lika coolt som Rorschachs fejja (den like sjuke som tuffe enstöringen från Frank Miller's serieroman Watchmen) och som luktade eldfängd Power metal lång väg hade man i rimlighetens namn väntat sig låtar som skulle ha minst 240/bpm som standardhastighet. Men icke; det enda jag får är såsiga och oengagerande låtstycken som tycks ha jammats ihop på en eftermiddag - allting direkt stulet ur de stora Power metal-kockarnas kokande kittel.
Öppnaren "Shadow in the Rain" är så våldsamt tråkig och likgiltig att Drone metal-bandet SUNN 0))) framstår som ett knippe livsglada fartdårar och efterföljande "King of the Night" går i samma skola som sin föregångare, dock ett par klasser högre (eller lägre beroende på hur man ser det). Den här skivan är en mycket väl godkänd redovisning av hur man INTE ska spela Power metal. Nog för att det är min personliga smak som spökar, men jag tror inte att jag är ensam om att kräva lite mer jävlar anamma när sångaren mest verkar gäspa ur sig lyriken. Och den där synten! Den där jävla synten som förpestar varje gitarriff med sin blotta närvaro. Allt den gör är att ta allt för mycket plats i ljudbilden och fisa ut sig horribla tjut i tid och otid - ungefär som den där jobbiga plugghästen som alltid satt längst fram i klassrummet och kunde svaren på alla frågor som läraren ställde; något som man helt enkelt vill strypa.
Låttips: "Run Down the Hill" och "Hellhorn"
Videon till singeln "Mister Universe." Gäsp!
Genre: Heavy metal, Power metal
Utgivningsår: 2008
Betyg: 3/10
Låtlista:
1. Shadow in the Rain
2. King of the Night
3. Stormchild
4. Sentenced
5. Hellhorn
6. Mister Universe
7. Don't Touch the Sun
8. Run Down the Hill
9. Heart of Darkness
10. Learn to Live
Finska LEVERAGE lirar hyffsad Power metal i stil med dom flesta HAMMERFALL- och HELLOWEEN-kopiorna som trycker i stugorna där ute. Det är platt och tråkigt och engagerar föga trots att förutsättningarna finns där.
Jag måste säga att jag förväntade mig mer; mycket mer. Med ett skivomslag lika coolt som Rorschachs fejja (den like sjuke som tuffe enstöringen från Frank Miller's serieroman Watchmen) och som luktade eldfängd Power metal lång väg hade man i rimlighetens namn väntat sig låtar som skulle ha minst 240/bpm som standardhastighet. Men icke; det enda jag får är såsiga och oengagerande låtstycken som tycks ha jammats ihop på en eftermiddag - allting direkt stulet ur de stora Power metal-kockarnas kokande kittel.
Öppnaren "Shadow in the Rain" är så våldsamt tråkig och likgiltig att Drone metal-bandet SUNN 0))) framstår som ett knippe livsglada fartdårar och efterföljande "King of the Night" går i samma skola som sin föregångare, dock ett par klasser högre (eller lägre beroende på hur man ser det). Den här skivan är en mycket väl godkänd redovisning av hur man INTE ska spela Power metal. Nog för att det är min personliga smak som spökar, men jag tror inte att jag är ensam om att kräva lite mer jävlar anamma när sångaren mest verkar gäspa ur sig lyriken. Och den där synten! Den där jävla synten som förpestar varje gitarriff med sin blotta närvaro. Allt den gör är att ta allt för mycket plats i ljudbilden och fisa ut sig horribla tjut i tid och otid - ungefär som den där jobbiga plugghästen som alltid satt längst fram i klassrummet och kunde svaren på alla frågor som läraren ställde; något som man helt enkelt vill strypa.
Nåväl, den funkar ändå hyffsat bra i "Run Down the Hill" (förresten, är det bara jag som anar en fet stämning från ett lite större band som har en snarlik låttitel i sin betydligt vettigare låtreportar här?) där den deltar i en riktigt medryckande duell med en av gitarristerna. Faktum är att hela låten är riktigt bra och bredvid "Hellhorn" utgör den av få låtar som faktiskt går att uthärda och som pekar på ett visst engagemang i låtskrivandet. Be kind, rewind!
Men faktum kvarstår - det här är ingen bra skiva. Jag har svårt att tro att ens inbitna Power metal-fans kan uppskatta den här dåliga ursäkten till musikalisk underhållning. Nog för att det säkert finns någon dåre där ute som uppskattar LEVERAGE och vad de har åtsadkommit på "Blind Fire", men själv väljer jag att förpassa skivan till ett mörk hörn av skivstället för att förmodligen aldrig lyssna på den igen.
Men faktum kvarstår - det här är ingen bra skiva. Jag har svårt att tro att ens inbitna Power metal-fans kan uppskatta den här dåliga ursäkten till musikalisk underhållning. Nog för att det säkert finns någon dåre där ute som uppskattar LEVERAGE och vad de har åtsadkommit på "Blind Fire", men själv väljer jag att förpassa skivan till ett mörk hörn av skivstället för att förmodligen aldrig lyssna på den igen.
Låttips: "Run Down the Hill" och "Hellhorn"
Bandtips: HAMMERFALL och HELLOWEEN
Videon till singeln "Mister Universe." Gäsp!
Kommentarer
Trackback
