Gojira - The Way of All Flesh
Recension: musik
Genre: Progressive Death metal
Utgivningsår: 2009
Betyg: 9/10
Låtlista:
1. Oroboros
2. Toxic Garbage Island
3. A Sight to Behold
4. Yama's Messenger
5. The Silver Cord
6. All the Tears
7. Adoration for None
8. The Art of Dying
9. Esoteric Surgery
10. Vacuity
11. Wolf Down the Earth
12. The Way of All Flesh
Primitivt. Brutalt. Tekniskt. Fulländat? Det kan du hoppa upp och skita dig i näven på att det är! Franska GOJIRA är en frisk fläkt i en annars väldigt konservativ och bakåtsträvande musikvärld trots gruppens många och väldigt uppenbara influenser. "The Way of all Flesh" är en stark kandidat i tävlingen om att vara ett av de bästa albumen någonsin.
Låt inte genreanvisningen ovan lura er; GOJIRA kanske inte är direkt diskreta med vilka band de tar mest intryck från när de skapar sin musik, men det här är långt bortom det vanliga tråkiga tugget som dagens, förvisso, skickliga men oinspirerade talanger delar med sig av till höger och vänster.
När man lyssnar på GOJIRA's fjärde fullängdare hör man tydligt att både MESHUGGAH's och FEAR FACTORY's respektive vax har spelats flitigt i studion när bandet försökt hitta inspiration till musikerandet men i motsats till andra band som mer eller mindre kopierar sina idolers idéer rakt av bidrar GOJIRA med nya och fräscha visioner och vänder i förbifarten ut och in på allt som heter låtskrivande.
Liksom KORN revolutionerade metalscenen under 90-talet med att "funka till" hårdrockens traditonella skrud och kompletera det hela med tidsenliga och kolsvarta texter om barnövergrepp och allmänt psykiskt lidande, så går GOJIRA en liknande väg och gjuter nytt liv i det annars ganska slöa och uttjatade tunga gitarrljudet samtidigt som man sjunger om den globala uppvärmningen och allt där emellan. Det är löjligt bra och en fingervisning om vad vi har att vänta av både 10-talet och GOJIRA's framtida karriär.
Det finns gott om stora och smaskiga chokladbitar i GOJIRA's omsorgsfullt tillbakade havrekaka - monumentalt mäktiga "All the Tears" är en blivande klassiker, "Vacuity" är den minst tekniska låten på albumet men kompenserar det hela med en ofattbar tyngd där varje slag på virvlen, varje riff på de nedstämda gitarrerna känns som en dansk skalle levererad från Satan himself. Utflippade "Adoration for None" fullkomligt dryper av bandets kännetecknande gitarrtjut och sitter på ett break som inte är av denna värld och "Toxic Garbage Island" är en studie i total härdsmälta.
GOJIRA är bandet för den som tröttnat på MESHUGGAH och deras monotona rytmer och letar efter något fräschare som tar två steg framåt men samtidigt är förankrad i det förflutna. Bandets sound kanske låter avskräckande, men faktum är att jag aldrig har hört ett så tungt och djupt band samtidigt som det är förvånansvärt lätt att smälta och ta till sig av. Äntligen har Frankrike något mer att erbjuda än sniglar och ett skrangligt gammalt torn som ingen egentligen vill ha. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att bandet kommer till Metaltown 2010!
Liksom KORN revolutionerade metalscenen under 90-talet med att "funka till" hårdrockens traditonella skrud och kompletera det hela med tidsenliga och kolsvarta texter om barnövergrepp och allmänt psykiskt lidande, så går GOJIRA en liknande väg och gjuter nytt liv i det annars ganska slöa och uttjatade tunga gitarrljudet samtidigt som man sjunger om den globala uppvärmningen och allt där emellan. Det är löjligt bra och en fingervisning om vad vi har att vänta av både 10-talet och GOJIRA's framtida karriär.
Det finns gott om stora och smaskiga chokladbitar i GOJIRA's omsorgsfullt tillbakade havrekaka - monumentalt mäktiga "All the Tears" är en blivande klassiker, "Vacuity" är den minst tekniska låten på albumet men kompenserar det hela med en ofattbar tyngd där varje slag på virvlen, varje riff på de nedstämda gitarrerna känns som en dansk skalle levererad från Satan himself. Utflippade "Adoration for None" fullkomligt dryper av bandets kännetecknande gitarrtjut och sitter på ett break som inte är av denna värld och "Toxic Garbage Island" är en studie i total härdsmälta.
GOJIRA är bandet för den som tröttnat på MESHUGGAH och deras monotona rytmer och letar efter något fräschare som tar två steg framåt men samtidigt är förankrad i det förflutna. Bandets sound kanske låter avskräckande, men faktum är att jag aldrig har hört ett så tungt och djupt band samtidigt som det är förvånansvärt lätt att smälta och ta till sig av. Äntligen har Frankrike något mer att erbjuda än sniglar och ett skrangligt gammalt torn som ingen egentligen vill ha. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att bandet kommer till Metaltown 2010!
Videon till singeln "All the Tears." Du kommer aldrig att bli dig själv igen. Det här är cult in the making.
Kommentarer
Trackback
