My Dying Bride - For Lies I Sire
Recension: musik
Genre: Death/Doom metal
Utgivningsår: 2009
Betyg: 5/10
Låtlista:
1. My Body, A Funeral
2. Fall With Me
3. The Lies I Sire
4. Bring Me Victory
5. Echoes From A Hollow Soul
6. ShadowHaunt
7. Santuario Di Sangue
8. A Chapter in Loathing
9. Death Triumphant
Efter tre års frånvaro återvänder My Dying Bride med sitt tionde album sedan starten 1990 och det till gemene depparjeppes stora förtjusning. Det man hittar på skivan är ett MDB som börjat vänja sig vid sin nya 2000-talsskrud och som inte verkar ha några som helst avsikter att avvika från den tydliga gothinfluens deras musik erhållet sedan det tårdrypande mästerverket "Songs of Darkness, Words of Light" (2004). Huruvida detta är bra eller dåligt låter jag förbli osagt (personligen föredrar jag både gamla och nya MDB), men däremot så går frågan om huruvida "For Lies I Sire" är en värdig comeback eller inte att om älta i dagar.
Det börjar som vanligt bra - "My Body, A Funeral" är ett snyggt stycke MDB-historia som inte lämnar ett öga torrt (i positiv bemärkelse då alltså) och när väl violinen, som varit frånvarande sedan 1996, sparkar igång med ett rysligt vackert tjut viskar en röst i bakhuvudet på mig att de följande femtionio minuterna kommer att bli underbara.
Nå, nu blir det kanske inte riktigt så bra som man hoppas. My Dying Bride må vara ett extremt rutinerat band och vet hur man skapar harmonier som sprungna ur en målning av ett regnhärjat brittiskt höstlandskap men i "For Lies I Sire" verkar rutinen ha en motsatt effekt på låtskapandet. Stora delar av materialet låter oinspirerat och tråkigt och de flesta låtar tänder inte till förrän violinen tillåts lite utrymme, och då endast under korta tillfällen. Ett bra exempel är andra låten "Fall With Me" som har en oerhört repetiv och tråkig första del men som direkt blir en mycket mer angenämare historia när violinisten får till ett kusligt, shreddande ljud när hälften av speltiden gått.
I det stora hela är "For Lies I Sire" ett gediget verk som knappast gör något fan besviket men samtidigt inte gör det översvallat av glädje. Det välkända MDB-soundet finns där och gnistan och skaparglädjen är ständigt närvarande, men det känns som att bandet börjar bli lite väl bekväma i sitt skapande. Man kör sitt delvis kusliga, delvis melankoliska race och slänger in ödesdigra syntar där det passar, ett tuggande riff för att sätta en efter-döden-atmosfär, en violin för att poängtera bandets mörka sida; allt i sällskap med sångaren Aaron Stainthorpe som som vanligt gör en väl godkänd insatts.
Dock är det inte felfritt till hundra procent; titelspåret är rent av skittråkigt, nämnda "Fall With Me" är ojämn som få, singelvalet "Bring Me Victory" engagerar på intet vis och "ShadowHaunt"... ja, uppenbarligen ger den inget bestående intryck alls eftersom jag helt har glömt hur den låter.
Men "For Lies I Sire" sitter inte helt lottlös; "Echoes From A Hollow Soul" är skivans klart deppigaste spår och räddar dagen med hedern i behåll och urladdningen "A Chapter in Loathing" är en naturlig fortsättning på förra albumets ("A Line of Deathless Kings", 2006) avslutande spår och ger albumet lite dynamik med sitt, för bandet, sjukt höga tempo.
Jag hade relativt höga förväntningar på det här albumet, vilket säkert kan förklara det sting av besvikelse jag känner när jag lyssnar på "For Lies I Sire." Det är inte inspiration eller gnista som fattas, däremot hade lite gammalt hederligt jävlar anamma inte suttit fel - så som det är nu lämnar albumet en känsla av tomhet efter sig och aldrig förr har ordet "jaha" varit mer passande i beskrivning av ett album.
Låttips: "My Body, A Funeral", "Echoes From A Hollow Soul", Santuario Di Sangue" och "A Chapter in Loathing"
Liknande band: Draconian, Skepticism, 1000 Funerals och Paradise Lost
Videon till singeln "Bring Me Victory." Hyffsad...
