Korn - Untouchables
Recension: musik
Genre: Nu metal, Industrial metal
Utgivningsår: 2002
Betyg: 6/10
Låtlista:
1. Here to Stay
2. Make Believe
3. Blame
4. Hollow Life
5. Bottled up Inside
6. Thoughtless
7. Hating
8. One More Time
9. Alone I Break
10. Embrace
11. Beat it Upright
12. Wake up Hate
13. I'm Hiding
14. No One's There
"Untouchables" var skivan som visade att de hatiska tokstollarna i KoRn verkligen satt inne på gediget musikerande och var kapabla till att göra musik som hade båda fötterna i det melodiska och refrängstarka lägret samt i det mörka och ilskna. Dock behöver detta inte vara ett tecken på att musiken i sig är helt felfri - "Untouchables" lyckas inte alltid engagera mig som lyssnare och det lite väl breda utbudet av material gör att halva skivan känns fullkomligt fullpropad med utfyllningslåtar.
Första gången "Untouchables" hade snurrat klart i min CD-spelare var jag gravt besviken - det var inget i stil med den mästerliga "Life is Peachy" från 1996 eller den två år äldre Funk metal-festivalen "KoRn." Nog för att ljudproduktionen var fet som få, men det lät inte tillräckligt... "Korn-igt." Jag kan ju med gott samvete säga att jag var ganska bortskämd på de primalbrutalarga verken man hittade på ovannämnda skivor och att dessutom basen - det klart coolaste inslaget - hade tonats ner rejält till förmån för en mer rockig och sammansvetsad ljudbild gick inte hem hos mig.
Hade jag recenserat "Untouchables" vid det tillfället hade den fått en trea, eller kanske en fyra om jag hade varit på gått humör. Men samtidigt kände jag att skivan förtjänade att lyssnas på några gånger till innan jag fällde min slutgiltiga dom och det visade sig att skivan hade lite mer att bjuda på än vad jag först trott.
Trots att bandet hade tagit sin musik till helt nya nivåer (man hade gått från ett påtagligt rap-influerat metal-sound till mer industriellt doftande marker) och "mognat" med åren så finns ilskan kvar djupt där under - det gäller bara att lyssna noga.
Låtar som "Blame", "Bottled up Inside", "Beat it Upright" och den uppenbart förbannade "Wake up Hate" sitter på ett kokande ursinne - som en knuten näve i byxfickan. Sångaren Jonathan Davis har förvisso lagt av helt med growlandet, men hans raspiga, ångestladdade och nästan gråtfärdiga stämma övertygar bättre än de flesta av dagens så kallade ilskna hårdrockssångare.
Man har även givit utrymme för mer melankoliska bitar i vars fack "Hollow Life", den oerhört refrängstarka "Thoughtless" och "Alone I Break" kvalar in som de allra bästa låtarna.
Så långt är runt hälften av albumets låtar uppräknade och det är utan tvekan en liten samling starka låtar som säkert har en särskild plats i de flesta Korn-fans hjärtan. Men det är tyvär där, när man räknar upp albumets bästa sidor, som problemen börjar för det är lika många låtar kvar som INTE är värdiga varumärket känt som KoRn. Resten av skivans låtar är rent av skit och trots att många av dem bär på ett säreget groove och kan ge upphov till frenetiskt headbangande så lämnar dem inget bestående intryck.
Det känns som att bandet i slutskedet av albumets inspelning stod klara med sju überfeta och starka låtar och slängde in ytterliggare sju halvdana och halvfärdiga låtar för att fylla ut lite speltid bara för att få lite valuta för pengarna. Resultatet blir att "Untouchables" blir riktigt tråkig att lyssna på och inte blir det bättre av att låtarna i stort sett låter exakt likadana och inte engagerar för fem öre.
Av alla KoRns album som kom ut under 00-talet så står sig "Untouchables" som deras klart bästa släpp - produktionen är fet och mustig, musikerandet överlag bra och Jonathan Davis gör skäl för att vara en av de tjugo bästa hårdrocksvokalisterna någonsin. Dock - och jag känner att jag har sagt det här förut i andra KoRn-recensioner - så står det sig slätt mot "Life is Peachy" och bandets självbetitlade debutalbum från 80-talisternas nostalgiska våta dröm - 1990-talet.
Låttips: "Thoughtless", "Wake up Hate" och "Bottled up Inside"
Liknande band: Rage Against the Machine och Deftones
Videon till singeln "Thoughtless." Skivans klart bästa låt.
