Iskariot

Recension: musik
Genre: Rock 'n' Roll, Hårdrock
Utgivningsår: 2010
Betyg: 2/10

Låtlista:
1. Ghost (feat. Ian Astbury)
2. Crucify the Dead (feat. Ozzy Osbourne)
3. Beautiful Dangerous (feat. Fergie)
4. Back from Cali (feat. Myles Kennedy)
5. Promise (feat. Chris Cornell)
6. By the Sword (feat. Andrew Stockdale)
7. Gotten (feat. Adam Levine)
8. Doctor Alibi (feat. Lemmy)
9. Watch this Dave (feat. Dave Grohl and Duff McKagan)
10. I Hold On (feat. Kid Rock)
11. Nothing to Say (feat. M. Shadows)
12. Starlight (feat. Myles Kennedy)
13. Saint is a Sinner to (feat. Rocco Deluca)
14. We're all Gonna Die (feat. Iggy Pop)

Det ska till mycket för att jag ska såga en skiva som huserar en av de öligaste, fräckaste och coolaste rockrösterna någonsin (hoppas att du aldrig lämnar oss, Ian "Lemmy" Kilmister); Slash's solodebut är om något en väldigt sömnig historia som inte engagerar för fem öre. Alla de unika rockrösterna som allas vår gitarrhjälte från Los Angeles lejt känns i slutändan som försäkringar om att så många omdömeslösa rockers som helst ska köpa en skiva som är fylld till bredden med... absolut ingenting.

Man kan undra vad som tagit åt rockvärldens äldre akter det senaste decenniet - gamla rävar såsom Judas Priest, Scorpions och Iron Maiden gör mer eller mindre godkända comebacks (enligt internets otaliga rockforum då alltså - jag har ingen personlig åsikt i ämnet) och ingen kan väl ha undgått Guns 'n' Roses bespottade comeback "Chinese Democracy" häromåret, som fick Slash-purister att se rött. 
   I Slash's självbetitlade solodebut verkar ålderdomshemmets dörrar ha stått öppna på vid gavel en solig dag för så gott som varenda låt huserar en vokalist som sett både de sämre och bättre sidorna av rockens fyrtio år långa liv med undantag får några yngre förmågor som antagligen tryckts in för att locka yngre lyssnare. Detta kan antingen ses som ett sista desperat rosslande andetag från rockens guldålder (80-talet) eller... tja, vad fan vet jag, för det är svårt att hitta något annat än negativa synvinklar i det här med att en enda skiva sitter på så många äldre talanger. 

Med tanke på att skivan är en stor samling av många olika musikaliska förmågor (stora som små) vore det nog på sin plats att ge varje låt en alldeles egen spalt. 

Låt nummer 1 - "Ghost" med Ian Astbury
Hyffsad öppnare, är lika slätstruken och snäll som ett marsvin och saknar någon som helst låga men inger ändå ett visst hopp om att det knappast kan bli värre...

Låt nummer 2 - "Crucify the Dead" med Ozzy Osbourne
... men det blir det. Jag förstår mig helt enkelt inte på Ozzys tendens att skapa och, dessvärre, medverka i snyftande ballader i vilka han inte kan sjunga rent i om så jordens framtida öde hängde på det. Var tog mörkret, ångesten och framförallt den kusliga känslan vägen som hans stämband satt inne på under hans glansdagar i Black Sabbath? Kallas man "The Prince of Darkness" borde man väl för bövelen leva upp till det. Skärpning!

Låt nummer 3 - "Beautiful Dangerous" med Fergie
Äh, dra åt helvete...

Låt nummer 4 - "Back from Cali" med Myles Kennedy
Nej, aldrig igen.

Låt nummer 5 - "Promise" med Chris Cornell
Det är först här som skivan börjar förstå att den har en publik att engagera - Chris Cornells (Soundgarden) känslosamma stämma passar utmärkt i de protogrunge-iga tongångarna och gör detta till en av skivans tre bästa spår.

Låt nummer 6 - "By the Sword" med Andrew Stockdale
Om Slash mening var att söva MTV's läsare med skivans första singel så kan jag inte säga annat än att han lycakdes väl. Jag vill minnas att sångarens röst var riktigt bra men att jag glömde bort hans insats helt på grund av låtens anonymitet. Jag somnar!

Låt nummer 7 - "Gotten" med Adam Levine
*zzzzzzzzzzz*

Låt nummer 8 - "Doctor Alibi" med Lemmy
*zzz...* Va? Lemmy på sång? Yeah, awesome!! Äntligen börjar den här skitskivan ta fart! En låt enligt Motörheads samtliga regler blandat med en tydlig Guns 'n' Roses-touch. Skivans bästa låt! Detta måste väl vara starskottet på skivans förmodade bättre hälft?

Låt nummer 9 - "Watch this Dave" med Dave Grohl och Duff McKagan
Vad ser jag? Dave Grohl!? Den funkiga trummisen från Nirvana och sedermera den sköna sångaren från Foo Fighters - det här kan väl knappast gå fel. Men... varför sjunger han inte? Nej! Det är en instrumental låt! Nej!! ARGH!!

Låt nummer 10 - "I Hold On" med Kid Rock
Måste jag fortsätta lyssna?

Låt nummer 11 - "Nothing to Say" med M. Shadows
Tuff emorocklåt som faktiskt sitter på en sångare med riktigt riv i rösten och ett tungt groove. Glöms dock bort i samma stund som den slutar.

Låt nummer 12 - "Starlight" med Myles Kennedy
Känner jag igen den här rösten? Nej, förmodligen inte...

Låt nummer 13 - "Saint is a Sinner Too" med Rocco DeLuca
Nåja - titeln är i alla fall rätt snygg...

Låt nummer 14 - "We're All Gonna Die" med Iggy Pop
Skivans avslutare och en riktigt trivsam historia som åtminstone försöker knyta ihop påsen på ett någorlunda snyggt sätt och lyckas över förväntan. Iggy har en väldigt skön röst och riffet är somrigt och får mungiporna att resa sig i samband med att man försiktigt börjar stampa takten i den klistriga refrängen.

Tro mig; det smärtar mig djupt att såga en skiva signerad en av de bästa gitarristerna någonsin. Jag menar, har man skrivit de underbara riffen till låtar som "Welcome to the Jungle", "Paradise City" och framförallt en av hårdrockens bästa ballader - "Sweet Child O' Mine" - så förtjänar man att inte smutskastas hursomhelst, men jag kan på inget vis se något gott i den här skapelsen. Sånginsatserna är i i bästa fall (fast Lemmy är ju stencool som vanligt och Iggy Pop har faktiskt växt i mina ögon) bleka, låtstrukturerna helt utan finess och skivans tempo är ungefär lika såsig som Slash ansikte är ourskiljbart bakom hans solglasögon, hår, hatt och fan vet vad. 
   Slash solodebut är albumet som gamla Guns 'n' Roses glömde bort - det är en uppvisning i hur man inte skapar musik och rakt igenom en enda stor besvikelse. Tur ändå att jag inte hade några höga förväntningar...  

Låttips: "Doctor Alibi", "We're All Gonna Die" och "Promise"
Liknande band: Guns 'n' Roses, Motörhead och i viss mån Foo Fighters

Skivans bästa låt - "Doctor Alibi." En tröst och varm famn mitt i allt mörker...

---