Iskariot

Löpsedlarna skvallrar om ett mord på en femtonårig flicka. De skyldiga: en jämnårig flicka och dennes pojkvän.
  I dagarna har både pojken och flickan blivit dömda och rättvisan har skipats. Fair enough; men det är inte de svenska rättsystemets som ska diskuteras i den här krönikan, ej heller det utspridda våldet som figurerar bland Sveriges ungdomar. 
   Denna krönika är sprungen ur det dokumenterade sms-samtal som de skyldiga ungdomarna hade precis efter att mordet hade skett.
   "Jag har gjort det"
   "Vadå? Vad har du gjort?"
   "Jag har dödat henne!"
   "Va?"
   "Ja. Men vad ska vi göra nu? Tänk om någon kommer på oss?"
   "Vet inte. Men nu har vi i alla fall varandra"

Den långsynte skulle hålla världens samtliga religioner och alla de martyrer som kommer med dem skyldiga; det är idag något av en inofficiell norm bland dagens ungdomar att ta sig an någon sorts martyrstatus när livet ter sig så hårt och tonårens hormonella humörsvängningar blir mer påfrestande och angelägna än ett lass med stenblock i huvudet. Man intalar sig själv att man är ensam i världen och att ingen förstår sig på en. Man tror att man är ensam och börjar se sig som den enda personen i världen som kämpar för något gott i världen.
   Den kortsynte skulle skylla på Hollywood och dess massproduktiva inställning gentemot dagens filmkultur. Dag in och dag ut tvångsmatas vi av putslustiga romcoms och sötsliskiga dramahistorier, signerade någon världsfrånvand regissör som inte ser annat än dollartecken i det han skapar. 
   Och med dessa filmer som sina ledstjärnor faller de svenska ungdomarna i ett näst intill obrutbart mönster där dagarna kantas av drömmar där deras liv ska bli precis som i dessa filmer; där prinsen kommer till undsättning i slutet och räddar prinsessan från ett liv i ensamhet och misär.
   Givetvis inträffar aldrig detta i verkligheten och de snörvlande tonårstjejerna, som trodde att deras liv var ett långdraget drama där huvudkaraktären (i det här fallet dem själva) väntar på det goda i livet, blir så småningom varse om att världen och det mänskliga sociala psyket är så mycket mer komplicerat än så som den beskrivs i "Pretty Woman", "Twilight" och "Ännu en film som ger en falsk bild av verkligheten med Jennifer Lopez i huvudrollen."

En människas uppväxt handlar i mångt och mycket om ett uppvaknande; att man ser bort från barndomens glättiga drömvärldar och inser att världen inte är som en vanlig dag på jobbet för Julia Roberts eller Sandra Bullock. Det är ett grymt uppvaknande och inget som man vänjer sig vid i första taget.
   Det är just detta uppvaknande - i kombination med en masskonsumtion av romcoms från Hollywood och det patetiska martyrfenomenet - som har gett upphov till den så kallade Martyrgenerationen. En åldersgrupp av ungdomar som går omkring och drömmer om kärlekens glada dagar, väntar på sin prins/prinsessa och upplever livet som ett totalt nederlag när de inser att de inte kan nå upp till västvärldens romantiserade bild av den perfekta kärleken; ett fenomen som lever tryggt i våra sinnen men som så gott som aldrig tar steget ut i vår verklighet.

"När kommer jag att hitta den rätta?"
"Varför händer detta just mig?"
"Varför råkar bara jag ut för det här?"

Martyrgenerationens ögon ses ur den pretentiösa persones synvinkel som delar upp världen i svart och vitt och som inte inser att allt egentligen är en enda gråskala. En person av martyrgenerationen undrar om han/hon någonsin kommer finna kärleken och förbannar att alla han/hennes kompisar verkar ha hittat "den rätta" medan han/hon själv insluter sig i en osocial sfär, där endast självdestruktiva tankar och ett evigt gnällande om livets orättvisa är beviljade besökstillstånd. 

Ett sanningens ord vore på sin plats:
Världen är inte god; men den är samtidigt inte ond heller. Den figurerar i en ständig gråskala där den egocentriska självkritiken och tårögt livshat - baserat på avsaknaden av något som möjligtvis kunde kallas för ett leverne - inte har någon rättmätig plats. 
   Sluta att vara sådana egoister och gnälla över ert eget miserabla liv och inse att världen är mycket mer komplicerad än vad den tycks vara; släpp den barnsliga världsbild ni har kvar från barndomen och väx upp. Få ett perspektiv på världen och på folket omkring er - bara då kan ni verkligen hitta den rätta.