Napalm Death - Smear Campaign

Recension: musik
Genre: Grindcore, Death metal
Betyg: 7/10

På många sätt är Napalm Death själva essencen av hela metal-fenoment, förkroppsligat i form av fyra bindgalna britter; liksom metal överlag är en musikform som är svår för gemene att förstå sig på och uppskatta så kan Napalm Death vara ett riktigt kraftprov även för den mest inbitne hårdrocksfanatikern. Bandets femtielfte album, "Smear Campaign," är ett svårsmält verk i vars innehåll man finner vrålsång, toksnabba riff och en bas som är så nedstämd att den lika gärna kan dela lägenhet med Satan. Släng även in lite isande skrik från nämnda demons bakgård och du har ett recept som inte faller många i smaken, men som säkert kan tjusa den lyhörde och ett öppet sinne.


"Scum" och "From Enslavment to Obliteration" är två album som jag har ganska delade åsikter om; det första ett haffsigt ihopslängt debutalbum signerat ett band som inte riktigt visste hur man skulle hantera en produktion av ett album; det andra ett fräscht andrasläpp som definierade Grindcore-genren i slutet av 80-talet. Perioden mellan 1990 och 2005 är för mig en okänd tid i bandets karriär men med tanke på all den smutskastning bandet fick under denna period (mestadels för att ha skrotat sitt benhårda sound till förmån för en mer Death metal-orienterad approach) så missade jag förmodligen inte mycket som var av värde.
"Smear Campaign" är i jämförelse med sina två betydligt äldre syskon ett starkt politiskt släpp som förvisso iklär sig en Death metal-skrud, men som i var och varannan låt påpekar sina rötter. Det går i en hisnande fart, är löjligt hårt och leds av en gläfsande vokalist som verkar ha mer gemensamt med vrålapans släkte än med människans. Men det är samtidigt vansinnigt välspelat och även om låtskriveriet brister ibland (vid en snabb genomlyssning tenderar låtarna till att flyta ihop med varandra) så är det musik ämnad för de som suktar efter riktigt hård metal, med betoningen på "riktigt hård."
En viktig aspekt att ha i åtanke när man lyssnar på Napalm Death är att inte lyssna efter refränger och melodier - såna fjuttiga petitesser försvinner snabbt i allt oljud. Vad man däremot ska hålla öronen spetsade efter är de små detaljerna - saker som det inledande skriket i "In Deference," det feta basmellanspelet i "Short-Lived" och den rullande rytmen i "Fatalist" är små aspekter som förgyller de relativt korta låtarna, som sällan är längre än tre minuter.
"When All Is Said And Done" kan möjligtvis vara den mest melodiska biten på hela albumet som har ett ganska catchy riffande och en stark refräng, men överlag handlar det om vettvillig Grindcore utan andningspauser och då är det viktigt att värdesätta detaljerna - musiken blir så mycket mer njutningsbar då och så slipper man slösa energi på att kalla bandet "oproffsiga" och "orutinerade."
"Smear Campaign" är ett starkt släpp av ett av de mest legendariska banden i världen; det är svårt att ta till sig och har man inte sinne för att uppskatta de små detaljerna i musiken är det möjligt att man tycker att skivan hör mer hemma i soptunnan än i skivhyllan. Vi som däremot lyckas uppskatta vansinnet som serveras kan få ut mycket av Napalm Deaths villkorslösa Grindcore.


Fotnot: videon till singeln "When All Is Said And Done." Kan du hitta alla detaljerna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0