Slipknot - Iowa
Typ av recension: musik
Genre: Nu metal
Betyg: 8/10
Är du arg? Är du riktigt jävla förbannad? Är du så där oförklarligt pissed of på din omgivning att du inte vet vad du skall ta dig till? Hjälper det inte att lyssna på musik eller att titta på en god gammal film eller att mysa med en närastående? Bege dig då till kurator Slipknot och dennes assisten Iowa så garanterar jag att du kommer att må bättre efteråt - för efter den här utskällningen kommer du inte våga att vara arg, punk!
Det debatteras ständigt och ofta hetsigt huruvida Slipknots karriär som ett erkänt metal-band är ett befogat faktum. Konservativa och principfasta hårdrockare tittar konstigt på dig om du säger att du lyssnar på Slipknot och mer "casual-hårdrockare" prisar Slipknot som det bästa metal-bandet i världen. Vems åsikt ska man följa och vems är egentligen rätt? Skitsamma, huvudsaken just nu är att Slipknots andra fullängdare, Iowa, äger!
Slipknot kommer inte av den subtila och finstämda hårdrocksskolan utan det handlar snarare om villkorslös och vansinnig hårdrock som i det närmsta kan beskrivas som Hulken injicerad med en alltför stor dos av adrenalin. Vansinnet och den avtrubbade mentaliteten som präglar hela skivan blir ett faktum redan under introts första sekunder då bandets grymt duktiga sångare, Corey Taylor, skriker ut sina känslor till tonerna av en brusande gitarr och en domedagssynt i bakgrunden. Sedan sparkas det gång med den monumentala People = Shit (vilken låttitel har någonsin kunnat beskriva lyriken på ett så slående och fortfarande så enkelt vis förut?) för att därifrån fortsätta i samma ohälsosamt höga fart till skivans ödedigra avslutningsspår - det över femton minuter långa titelspåret Iowa.
Ska man snacka om höjdpunkter så är Iowa fullständigt proppfull med oförglömliga käftsmällar utan dess like. Everything Ends, My Plague, The Heretic Anthem, New Abortion - listan kan göras lång. Det handlar om ursinnig och hatisk nu metal som kommer att etsas fast i ens hjärna som ett glödgat järnspett. Det är svårt att dra några referenser mellan Slipknot och andra band men om du tar brutaliteten från band som Nile, Cryptopsy och Slayer och blandar den med modern metal a lá Fear Factory och Divine Heresy så kommer du ganska nära.
Men styrkan ligger faktiskt inte i låtskrivandet utan snarare i den emotionella känsla och atmosför som skivan fullkomligt dryper av. Det är inte många band som kan återge mänskliga urkänslor i musikform på ett så fläckfritt och levande sätt som Slipknot gör och med Iowa är det med sällsynt bravur man visar det. Den bitvis uppenbara frånvaron på ordentliga slagkraftiga hits med rejäla och minnesvärda refränger (som är något av Slipknots signum) gör att Iowa kan bli något att antingen älska eller hata. Jag för min del älskar varenda sekund av skapelsen och kan inte vänta till skivans nästa urladdning.
Iskariot
Genre: Nu metal
Betyg: 8/10
Är du arg? Är du riktigt jävla förbannad? Är du så där oförklarligt pissed of på din omgivning att du inte vet vad du skall ta dig till? Hjälper det inte att lyssna på musik eller att titta på en god gammal film eller att mysa med en närastående? Bege dig då till kurator Slipknot och dennes assisten Iowa så garanterar jag att du kommer att må bättre efteråt - för efter den här utskällningen kommer du inte våga att vara arg, punk!
Det debatteras ständigt och ofta hetsigt huruvida Slipknots karriär som ett erkänt metal-band är ett befogat faktum. Konservativa och principfasta hårdrockare tittar konstigt på dig om du säger att du lyssnar på Slipknot och mer "casual-hårdrockare" prisar Slipknot som det bästa metal-bandet i världen. Vems åsikt ska man följa och vems är egentligen rätt? Skitsamma, huvudsaken just nu är att Slipknots andra fullängdare, Iowa, äger!
Slipknot kommer inte av den subtila och finstämda hårdrocksskolan utan det handlar snarare om villkorslös och vansinnig hårdrock som i det närmsta kan beskrivas som Hulken injicerad med en alltför stor dos av adrenalin. Vansinnet och den avtrubbade mentaliteten som präglar hela skivan blir ett faktum redan under introts första sekunder då bandets grymt duktiga sångare, Corey Taylor, skriker ut sina känslor till tonerna av en brusande gitarr och en domedagssynt i bakgrunden. Sedan sparkas det gång med den monumentala People = Shit (vilken låttitel har någonsin kunnat beskriva lyriken på ett så slående och fortfarande så enkelt vis förut?) för att därifrån fortsätta i samma ohälsosamt höga fart till skivans ödedigra avslutningsspår - det över femton minuter långa titelspåret Iowa.
Ska man snacka om höjdpunkter så är Iowa fullständigt proppfull med oförglömliga käftsmällar utan dess like. Everything Ends, My Plague, The Heretic Anthem, New Abortion - listan kan göras lång. Det handlar om ursinnig och hatisk nu metal som kommer att etsas fast i ens hjärna som ett glödgat järnspett. Det är svårt att dra några referenser mellan Slipknot och andra band men om du tar brutaliteten från band som Nile, Cryptopsy och Slayer och blandar den med modern metal a lá Fear Factory och Divine Heresy så kommer du ganska nära.
Men styrkan ligger faktiskt inte i låtskrivandet utan snarare i den emotionella känsla och atmosför som skivan fullkomligt dryper av. Det är inte många band som kan återge mänskliga urkänslor i musikform på ett så fläckfritt och levande sätt som Slipknot gör och med Iowa är det med sällsynt bravur man visar det. Den bitvis uppenbara frånvaron på ordentliga slagkraftiga hits med rejäla och minnesvärda refränger (som är något av Slipknots signum) gör att Iowa kan bli något att antingen älska eller hata. Jag för min del älskar varenda sekund av skapelsen och kan inte vänta till skivans nästa urladdning.
Iskariot
Kommentarer
Trackback
