Calm - Army Of A Few
Recension: musik
Genre: Alternative/Groove metal
Betyg: 7/10
Det finns väldigt många vettiga hårdrocks- och metalband där ute som aldrig någonsin kommer nå en större publik, det ska gudarna veta. Man kan ju fråga sig varför egentligen, när majoriteten av dessa grupper pekar på ett snuskigt gott handlag och har allt det som krävs för att slå igenom; antagligen handlar det mycket om tur. Nåväl, det var inte hårdrockens mediala utbredning som skulle recenseras utan Eskilstunagruppen Calms debut Army Of A Few.
Calm skulle kunna sammanfattas på följande vis: en grupp med vildhjärnor som stämmer ner sina stränginstrument halvvägs ner till Helvetet och som har en försmak för helgalna låtarrengemang a lá The Dillinger Escape Plan och SiKTh samt i viss mån System of a Down. Lägg ovanpå det ett par galningar bakom micken och ett imponerande och äckligt tekniskt trumspel så har man dagordningen på ett av bandets många jamsessioner.
Den som lyssnade på hårdrockslektionerna i skolan förstår säkert redan nu att bandets namn INTE är någon referens till själva musiken; det är snarare raka motsatsen som gäller. På en dryg halvtimme dras det av tio stycken (med undantag för ett mellanspel bestående av brus och lite harmoniskt gitarrspel) helgalna låtar som bollar våldsamt med lyssnarens öron utan någon som helst självbehärskning.
Det feta gunget går som en röd tråd igenom hela albumet och är speciellt påtagligt i de stenhårda rökarna "One Moment To Sieze", "Introduction To Nothing To Be" (som för övrigt har ett av de snyggaste outron i mannaminne) och "Restore The Sky." Det är välspelat, nedstämt och helgalet; en kavalkad av musikala cp-ryck och abstinensbesvär.
Calm är ett riktigt orginal; en outsider i hårdrocks-communityn som antingen kommer älskas eller hatas; vissa kommer säkert att avskräckas av hysterin i låtarrengemanget medan visa kommer avguda det oförutsägbara i musiken. Personligen tillhör jag den senare sektorn och trots att vildhjärneattityden kan bli påtagligt tröttsam mot skivans slutskede är Army Of A Few ett gediget hantverk, inget snack om saken. Riktigt bra!
Fotnot: inledande "One Moment To Sieze." Galenskap i dess renaste form.
