Iskariot

Recension: musik
Genre: Nu metal, rap metal
Betyg: 6/10

Om KoRns självbetitlade debutalbum var ett tillbakahållet raseriutbrott så var efterföljande Life is Peachy ett skri från ursinnets djupaste hålor. Den så kallade genombrottsplattan Follow the Leader figurerade i en mer sansad skola och kan väl jämföras med den känsla av tomhet som infinner sig efter varje lyckat känsloutbrott; då är det väl passande att fjärde plattan, Issues, bär på ett sound som är signerat melankolin själv - ett sinnestillstånd som alltid följer nyss nämnda hopplösa tomhet. 

Jag kan väl lika gärna fastslå det redan nu: KoRn var och kommer förmodligen aldrig bli bättre än vad dem var på sina två första fullängdare som båda var fullkomligt förkrossande och två välbehövliga käftsmällar i min annars så trista tillvaron. Inget av det material som släppts efter KoRn och Life is Peachy håller samma ursinniga klass och bär inte på samma emotionella djup som de tvenne albumen i fråga. Follow the Leader var bra men det kändes som att man bara stod och trampade vatten, oförmögen att komma på nya idéer till att förnya sitt sound med. 

Issues är liksom Follow the Leader något av ett oinspirerat verk som känns halvklart och utsöndrar en doft som härrör från idéfattigdomens unkna bakgårdar. Många låtar känns som ren utfyllnad, för att inte säga tråkiga och intetsägande och vid en första genomlyssning är det kanske två, tre, högst fyra av de totalt sexton (!) låtarna som fastnar och blir kvar i minnet. 

Med detta sagt behöver det nödvändigtvis inte låta dåligt; trots att man släppt lite på hip hop-influenserna till förmån för ett mer alternativt och industriellt ljud så kvarstår ändå det så typiska groovet som vi lärde oss att älska på de två första skivorna. Basen har fortfarande erhållits stort utrymme, även om den tonats ned en aning, och trumspelet är lika gediget som det är enkelt i all sin funkighet. Sångaren Jonathan Davis har övergett primalskriken för att släppa in lite finlir i sjungandet med övervägande gott resultat (även om jag fortfarande föredrar när han kukar ut helt i äldre låtar såsom "Daddy", "Good God" och "Chi"). 
   Men mest kännetecknande för Issues är att man numera - istället för att låta varenda låt genomsyras av ilska och vansinne - gottar ner sig i sorgsna och rent av melankoliska tongångar. Majoriteten av låtarna fylls av en ångestfylld och cynisk atmosfär, vilken förvaltas väldigt väl i låten "Falling Away From Me." Andra låtar som bär på detta kännetecknande signum är bland annat "Trash", "Beg For Me" och den feta "Wake Up" och mixat med det tunga groovet får man ett sound som nästan kan jämföras med The Smashing Pumpkins; bara att det är mycket, mycket tyngre men fortfarande med rötterna kvar i ångestens djupa grav . 

Issues är KoRns sista skiva som bär på en tung kvalitetsstämpel - allt som kommer efter den kan man antingen mista eller ha. Det är visserligen en aning oinspirerat och emellanåt riktigt tråkigt att lyssna på, men detta är helt enkelt en skiva anpassad för de där svaga ögonblicken i ens tillvaro då allting verkar hopplöst och allt man begär är lite tröst i form av funkig fetrock ackompanjerad av ångestens subtila gitarrslingor. 
   Det är inte ett mästerverk. Det är snäppet bättre än Follow the Leader, sparkar knäskålarna av allt som bandet presterat efter den men bleknar i ljusets hastighet i en jämförelse med sina äldre syskon KoRn och Life is Peachy.