Iskariot

Ska man köra på högsta växel från början till slut gör man bäst i att göra det fullt ut annars så faller konceptet ganska platt. Metallica har ju som känt en tendens att gröta ned sig i evighetslånga riff och repetiva ackord som bara får en att snegla hungrigt på fast-forward-knappen (tänk "Death Magnetic" och "...And Justice for All"). Face Down kör förvisso nästan i samma spår som Metallica, men med en sådan intensitet och hunger som gör att man sitter taggad från början till slut. Det här är sinnessjukt bra!

Det första som gjorde mig intresserad av att höra mer av Face Down var det faktum att de använde sig av en mycket duktig sångare - den föredetta sångaren i The Haunted. Marco Aro har en kraft i sin röst som gör de flesta hårdrockssångare gröna av avund och i kombination med de feta riffen och skivans i övrigt ganska mörka ton passar det perfekt.

Utan att följa en direkt story-line så är "The Will to Power" ett konceptalbum som bygger på utforskning av psykopaters mentalitet. Vad är det som rör sig i deras hjärnor och vad är det som driver dem till utföra sina illdåd? För den som är intresserad finns det väldigt mycket att hämta i albumets lyrik och duger inte det kan man ju alltid lägga ögonen på albumets dösnygga omslag. Mums! 

"The Will to Power" är en samling av högkvalitativa Thrash metal-låtar. Feta dängor som "Drained", "Heroin" och den blytunga "War Hogs" kvalificerar utan större ansträngningar in i min lista över de fetaste låtarna någonsin (och tro mig, jag har hört en hel del låtar i mina dar). Även titelspåret imponerar med sitt cyniska intro (en voice-over som säger något i stil med "I hate the fucking human race") samt efterföljande "Grey" som spinner vidare på föregående "The Will to Powers" atmosfäriska piano-outro och sedan exploderar i en nebulosa av ångest och hat.
   För att vara relativt okända pekar Face Down på ett gediget handlag när det kommer till att skriva låtar och det är konstigt att de inte är mer kända än vad de är. Det kan givetvis bero på deras uppenbara brist på nytänkande - det här handlar inte om något banbrytande eller revulotionerande utan helt enkelt om vansinnig, straight-to-the-face, überaggressiv Thrash metal. Men det borde väl i ärlighetens namn räcka?