Black Stone Cherry - Black Stone Cherry
Recension: musik
Genre: Heavy metal, Southern rock
Betyg: 8/10
Jag planerade att skriva en recension av KoRns självbetitlade album här, men något annat kom i vägen - nämligen ett attitydrikt stencoolt sydstatsband känt som Black Stone Cherry som mycket väl kan gå en framgångsrik framtid till mötes.
Motörhead, Black Label Society, Clutch, Freak Kitchen - fyra instrumentalt imponerande band som osar av ett påtagligt blueskryddat sound och som figurerar stadiga pelare till grunden av min nyfödda fascination för den bluesiga metallen, som jag så sakteliga börjat bygga på den senaste tiden. Det är något med den bluesiga ådran i de flesta Heavy metal band som tilltalar mig skarpt och för var dag som går växer mitt intresse allt eftersom jag upptäcker nya band. Black Stone Cherry leder mig succesivt vidare i mina utforskningar och liksom dagens svenska konjuktur ligger jag nu nere för räkning. Satan, vad bra det här är!
Black Stone Cherrys musikala inriktning behöver väl knappast någon närmare förklaring - det här är Heavy metal spelad med en tydlig touch av blues (vilket inte kan passa bättre med tanke på att bandet är just ifrån den amerikanska södern) och refränger som är så vansinnigt medryckande och tuffa att jag vill springa ut och brotta ner första bästa alligator jag stöter på. Just like they do it in the south.
Både Zakk Wyldes Black Label Society och Clutch borde känna en viss konkurans med ett så kompetent band som BSC på scen.
Det finns två, nej tre, saker som gör BSC's debutalbum till en sådan grymt snygg platta. 1) Vokalisten Chris Robertson är en sångare som utan vidare kan mäta sig med danska Volbetas karismatiske karbonkopia av Johnny Cash, 2) nyss nämnda refränger är otroligt medryckande samt att 3) trumspelet är lika snyggt som det är eldfängt. Alltså väldigt.
Det finns egentligen inte så mer mycket att säga om BSC's debut; det är välspelat, välsnickrat och med överjävligt medryckande melodier. Samtliga tretton låtar är alla bra på sina sätt men ska man nämna några som favoriter så blir det inledande "Rain Wizard", de båda singlarna "Lonely Train" och "Hell and High Water" samt "Maybe Someday" och "Drive" som båda har så löjligt bra refränger att man nästan spyr glädjetårar av den musikalt upplysta eufori man erhåller.
På minussidan då? Tja, vissa låtar kan tendera att flyta ihop med varandra och i mitten någonstans är jag faktiskt nära på att tappa intresset, men sen så kommer de underbara melodierna och refrängerna och sparkar in tänderna på mig och dagen är med ens räddad.
Black Stone Cherry är ett mycket lovande band och med tanke på att man redan har släppt ytterliggare ett album så skulle det inte vara konstigt om genombrottet stod bakom hörnet eftersom inte debuten av någon konstig anledning inte tagit bandet till de höjder som det förtjänar.
Genre: Heavy metal, Southern rock
Betyg: 8/10
Jag planerade att skriva en recension av KoRns självbetitlade album här, men något annat kom i vägen - nämligen ett attitydrikt stencoolt sydstatsband känt som Black Stone Cherry som mycket väl kan gå en framgångsrik framtid till mötes.
Motörhead, Black Label Society, Clutch, Freak Kitchen - fyra instrumentalt imponerande band som osar av ett påtagligt blueskryddat sound och som figurerar stadiga pelare till grunden av min nyfödda fascination för den bluesiga metallen, som jag så sakteliga börjat bygga på den senaste tiden. Det är något med den bluesiga ådran i de flesta Heavy metal band som tilltalar mig skarpt och för var dag som går växer mitt intresse allt eftersom jag upptäcker nya band. Black Stone Cherry leder mig succesivt vidare i mina utforskningar och liksom dagens svenska konjuktur ligger jag nu nere för räkning. Satan, vad bra det här är!
Black Stone Cherrys musikala inriktning behöver väl knappast någon närmare förklaring - det här är Heavy metal spelad med en tydlig touch av blues (vilket inte kan passa bättre med tanke på att bandet är just ifrån den amerikanska södern) och refränger som är så vansinnigt medryckande och tuffa att jag vill springa ut och brotta ner första bästa alligator jag stöter på. Just like they do it in the south.
Både Zakk Wyldes Black Label Society och Clutch borde känna en viss konkurans med ett så kompetent band som BSC på scen.
Det finns två, nej tre, saker som gör BSC's debutalbum till en sådan grymt snygg platta. 1) Vokalisten Chris Robertson är en sångare som utan vidare kan mäta sig med danska Volbetas karismatiske karbonkopia av Johnny Cash, 2) nyss nämnda refränger är otroligt medryckande samt att 3) trumspelet är lika snyggt som det är eldfängt. Alltså väldigt.
Det finns egentligen inte så mer mycket att säga om BSC's debut; det är välspelat, välsnickrat och med överjävligt medryckande melodier. Samtliga tretton låtar är alla bra på sina sätt men ska man nämna några som favoriter så blir det inledande "Rain Wizard", de båda singlarna "Lonely Train" och "Hell and High Water" samt "Maybe Someday" och "Drive" som båda har så löjligt bra refränger att man nästan spyr glädjetårar av den musikalt upplysta eufori man erhåller.
På minussidan då? Tja, vissa låtar kan tendera att flyta ihop med varandra och i mitten någonstans är jag faktiskt nära på att tappa intresset, men sen så kommer de underbara melodierna och refrängerna och sparkar in tänderna på mig och dagen är med ens räddad.
Black Stone Cherry är ett mycket lovande band och med tanke på att man redan har släppt ytterliggare ett album så skulle det inte vara konstigt om genombrottet stod bakom hörnet eftersom inte debuten av någon konstig anledning inte tagit bandet till de höjder som det förtjänar.
Fotnot: lite annorlunda video den här gången - Black Stone Cherry spelar "Lonely Train" live på Download festival 2009.
Kommentarer
Postat av: Zanna
jo, de är bra så att man dregglar... nästan! =D
Postat av: Zanna
jo, de är bra så att man dregglar! =D
Trackback
